Efter en eftermiddag där jag lyssnat till skolutvecklare, forskare och andra
profeter så är naturligtvis huvudet fullt av intryck, nya tankar, idéer och
inspiration.
Mitt intryck efter denna dag är att skolan aldrig har befunnit sig i en svårare situation än nu samtidigt som möjligheterna att förändras och skapa något nytt aldrig har varit större.
Vi har ett sekel bakom oss där både kunskaps- och tjänstesamhället har sin grund i att information och kunskap är basen för kompetens. Man har eftersträvat kontinuitet och långsiktighet men vi står just i skarven av ett paradigmskifte. Ett skifte från ett drygt sekel av enkla sanningar och kunskaper till ett samhälle där kompetens präglas av förmågan att kommunicera eller interagera och där flexibilitet och kortsiktighet både är mer lönsamt, effektivt och framgångsrikt.
Kanske är jag inte först att se kopplingen mellan IT, IKT och IT igen, fast med betydelse Interaktions Teknik.
Gamla sanningar är idag varken sanna eller framgångsrika och framtiden är kontroversiell, obekväm och flummig. Att skolan måste förändras är självklart och oundvikligt, det tvivlar ingen på oavsett på vilken sida av ån du står. Oavsett motiv, åsikter eller relation.
Den stora frågan handlar istället om vad skolan ska förändras till.
Ska den ändras för att återigen anpassas till ett kunskapssamhälle. Ett samhälle som vi förstår oss på, som vi kan mäta och jämföra med olika skalor och rangordnas i internationella studier. En skola med kontinuitet och långsiktighet eller ska den ändras till att utbilda elever för framtiden. En framtid där framgång
bygger på förmågan att interagera, flexibilitet, förmågan att förändras dvs
kortsiktighet.
Mitt intryck efter denna dag är att skolan aldrig har befunnit sig i en svårare situation än nu samtidigt som möjligheterna att förändras och skapa något nytt aldrig har varit större.
Vi har ett sekel bakom oss där både kunskaps- och tjänstesamhället har sin grund i att information och kunskap är basen för kompetens. Man har eftersträvat kontinuitet och långsiktighet men vi står just i skarven av ett paradigmskifte. Ett skifte från ett drygt sekel av enkla sanningar och kunskaper till ett samhälle där kompetens präglas av förmågan att kommunicera eller interagera och där flexibilitet och kortsiktighet både är mer lönsamt, effektivt och framgångsrikt.
Kanske är jag inte först att se kopplingen mellan IT, IKT och IT igen, fast med betydelse Interaktions Teknik.
Gamla sanningar är idag varken sanna eller framgångsrika och framtiden är kontroversiell, obekväm och flummig. Att skolan måste förändras är självklart och oundvikligt, det tvivlar ingen på oavsett på vilken sida av ån du står. Oavsett motiv, åsikter eller relation.
Den stora frågan handlar istället om vad skolan ska förändras till.
Ska den ändras för att återigen anpassas till ett kunskapssamhälle. Ett samhälle som vi förstår oss på, som vi kan mäta och jämföra med olika skalor och rangordnas i internationella studier. En skola med kontinuitet och långsiktighet eller ska den ändras till att utbilda elever för framtiden. En framtid där framgång
Någon har sagt/skrivit följande:
"Skolan behöver inte återspegla framtiden. Men vi ska ta avstamp från samtiden. Ser vi dåtiden i klassrummet har vi misslyckats."
När elever för 150 år sedan kom till skolan så var det framtiden man mötte. Det var en skola som var före sin tid, kunskapssamhället. Skolan var en plats sprängfylld av kunskap i form av läromaterial och en levande kunskapskälla som hade kunskaper bortom det begripliga. Att idag skapa en skola med samma förhållande mellan tid och rum kan kännas omöjlig och därför känns första meningen i citatet rätt och riktig. Eller? Jag vet inte om jag vågar ta i frågan men om vi bara vågade så skulle vi nog kunna... Det borde gå! Det vore självklart.
Den andra meningen är mycket enklare men otroligt svår på samma gång. Aldrig förr har vi haft så mycket statistik och forskning att luta oss mot. Vi vet på tiondelen vad ungdomar tycker, tänker, gör, kommunicerar, lär och vill och det är i denna verklighet vi har vår samtid. Att ta avstamp i samtiden är med andra ord en lätt match om det inte vore så att skolan både består av SO-läraren Lisa 25år och NO-magistern Börje 60år. Lisa och Börje är två fantastiska lärare men uppväxta i två olika tider och vars samtider inte liknar varandra. Lisa tycker att det är toppen med ett mobilabonemang med 5000 fria sms, presentkort på appstore och att facebook nu integreras med allt fler system och appar. Börje har en smartphone av senare modell men upplever mest att den gör tvärtom eller annat så därför ligger den mest bara där på bänken. Att få dessa personer att enas om en samtid kan vara lätt men att båda skulle ta avstamp från den samma är mindre sannolikt.
Den sista meningen i citatet är lätt att säga och förstå för sig själv. Att säga den högt innebär ibland att klassrumsdörrar stängs, inblick omöjliggörs och en eventuell utveckling uteblir. Ett arbetslag som bejakar meningen kommer dock att öppnas upp, utvecklas snabbt och förändras och därmed är kommer vi tillbaka till den första frågan om att det faktiskt borde gå att avspegla framtiden i klassrummet. Välgrundad i forskning och i samtid, öppet och flexibelt arbetsklimat, elevfokusering samt vilja att förändras borde räcka långt för att återspegla framtiden i skolan, ta avstamp i samtiden och lämna det gamla bakom oss.
Glöm inte bort att allt som skrivs i denna blogg i första hand är mina reflektioner alternativt mina tankars påhitt. Jag diskuterar gärna det jag skrivit men jag vill inte ställas till svars, för tankarna är här och nu, imorgon kanske jag tycker något annat.
